När kommunen inte vill – en analys av bosättningslagen
Under hösten 2017 uppmärksammades Staffanstorps kommun för sitt undermåliga mottagande av nyanlända. Vi fick se bilder av husvagnar på en grusplan, vilket var det boende kommunen erbjöd en del av de personer som anvisats till kommunen enligt den lag som trädde i kraft i mars 2016.
Den här rapporten fokuserar på vilka konsekvenserna blir när en kommun inte vill följa bosättningslagen, och Staffanstorps kommun används som en fallstudie. Syftet med rapporten är att utforska hur lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning (refereras till som bosättningslagen) påverkar de nyanlända som anvisats till en kommun som inte vill implementera lagen. I rapporten undersöks också hur ett sådant agerande påverkar kommunen, och i förlängningen staten och Sveriges mottagande av nyanlända generellt. Rapporten avslutas med ett antal förändringsförslag.
Rapporten är skriven av Karin Magnusson som var integrationssamordnare i Staffanstorps kommun från maj 2016 till december 2017. Hon har en mastersexamen i internationell migration och etniska relationer (IMER) från Malmö universitet och har arbetat med migrations- och integrationsfrågor både inom forskning och kommunal verksamhet.