Polariseringsmyten

Försvinner verkligen de medelkvalificerade jobben?

Arena Idés nya rapport visar att tidigare forskning om vilka jobb som skapas och försvinner vilar på svag grund. För att förstå förändringarna på arbetsmarknaden måste man beakta utbildningskrav och könsbaserade löneskillnader.

Enligt en utbredd föreställning polariseras arbetsmarknaden just nu i snabb takt: jobb med goda löner och arbetsvillkor i arbetslivets mellanskikt antas vara på väg att försvinna, medan både de bästa och de sämsta jobben blir fler. Breda grupper inom medelklassyrken antas vara på väg att tappa fotfästet, på jobbet och i samhället. Förklaringen som ofta framhålls är att digitaliseringen slår ut medelkvalificerade jobb, men inte jobb på högre och lägre nivå. Den här utvecklingen har kallats jobbpolarisering och fått stort genomslag inom forskningen och samhällsdebatten.

I rapporten Polariseringsmyten – Försvinner verkligen de medelkvalificerade jobben? visar Michael Tåhlin att polariseringsforskningen vilar på svag grund. Att mitten av jobbfördelningen urholkats stämmer inte, enligt den empiriska analys som presenteras i denna rapport. Omvandlingen handlar nämligen inte bara om klass, utan även om genus. Det som skiljer de jobb som krymper från de som växer är inte kvalifikationsnivån, utan könssammansättningen.

Polariseringsforskningen har hittills missat denna avgörande faktor, eftersom den oftast mäter kvalifikationskrav med jobbens lönenivå – trots att det är väl belagt att kvinnodominerade jobb ofta har lägre löner utan att vara mindre kvalificerade. Om man i stället för lön använder utbildningskrav som mått för kvalifikationsnivån, framgår det att jobbstrukturens mittenskikt inte förändrats nedåt utan i sidled. Lite förenklat kan man säga att elektrikern (medelkvalificerat) inte har blivit vaktmästare (lägre kvalificerat) och bokföringskontoristen inte har blivit städare, utan snarare tycks lastbilschauffören ha blivit kock och maskinoperatören ha blivit undersköterska (båda på ungefär samma kvalifikationsnivå). Denna typ av omvandling är inte oviktig, men kan knappast beskrivas som polarisering.

Varför är det då viktigt att polariseringsmyten spräcks? Vi ser tre tungt vägande skäl.

  1. Jobbpolitiken
  2. Utbildningspolitiken
  3. Den växande populismen och ojämlikheten

Läs mer om detta i rapporten (länk till Libris)

Om rapportförfattaren

Michael Tåhlin är professor i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet

Redaktör: German Bender, programchef arbetsmarknad, Arena Idé

Om rapporten i media

German Bender och Michael Tåhlin, DN Debatt: ”Myt om jobbpolarisering ­göder växande populism”

Martin Liby Troein, DN Ledare: Den svenska medelklassen håller inte alls på att försvinna
(Rättelse: DN:s ledarsida skriver att Arena Idé är en socialdemokratisk tankesmedja. Det är felaktigt, Arena Idé är en partipolitiskt obunden och har inga kopplingar till eller finansiering från något parti.)

Mikael Feldbaum, Arbetsvärlden: ”Könsdiskriminering bakom tro att enkla jobb tar över”

Arbetets podcast Jobblistan, avsnitt 14.

Ledare i Värnamo nyheter: “Att unga kvinnor flyttar hotar inte länet eller männen”

German Bender, Social Europe: “The myth of job polarisation may fuel populism”

Jonas Grafström, Ekonomisk Debatt: Automatiseringen och jobben då och nu

Andreas Bergh: Jobbpolarisering är jobbuppgradering sedd genom ett negativitetsfilter