Scocco och Andersson förklarar rapportens beräkningsmetod

Blogg, Siffror & Samband

Till vår glädje har vi sett att vår rapport ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” fått stor uppmärksamhet och mycket uppskattning. Men den har också kritiserats av Tino Sanandaji för att vi inte justerat för de lägre inkomsterna som personer med utländsk bakgrund har. Sanandaji har fått stöd av Joakim Ruist forskare vid Handelshögskolan i Göteborg, som även påpekar att rapporten inte är tillräckligt detaljerad. Det är dock en kritik som är helt missriktad.

Joakim Ruist pekar på att det finns andra rapporter som är mer detaljerade i inkomster och utgifter för det offentliga och att rapporten därför saknar värde. I sak är vi väl medvetna om att det finns mer detaljerade tvärsnittsberäkningar för enskilda år i Sverige. Vad en tvärtsnittsberäkning innebär är att man ser till gruppers totala utgifter och intäkter för offentliga sektorn under ett enskilt år. Det innebär att sysselsatta personer med utländsk bakgrund bidrar med mindre intäkter per person än svenskfödda, då de har i snitt lägre inkomster.

Det kan i ett första intryck se rimligt ut att justera för detta som Joakim Ruist påpekar, men tvärtom om blir detta missvisande. Det bygger på ett outtalat antagande att svensk näringsstruktur skulle se annorlunda ut om utländska personer inte bodde i landet, det vill säga de arbeten de utför är direkt kopplade till deras etnicitet. Detta stämmer inte.

För att pedagogisera poängen kan vi tänka oss en liknande studie på ett Sverige utan kvinnor. I en sådan studie skulle Sverige få en betydligt högre genomsnittslön, och högre produktivitetsnivå, därför att i huvudsak skulle arbetsmarknaden bestå av män i privat sektor, som har högre lön. Betyder det att ett Sverige utan kvinnor inte skulle ha dagens kvinnodominerade sektorer, främst sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg? Nej, naturligtvis inte, utan dessa arbetsuppgifter skulle utföras av män, d.v.s. produktivitetsnivån och näringsstrukturer skulle se i huvudsak likadan ut och män skulle utföra de arbeten i huvudsak kvinnor gör idag.

Det gör att det ger ett missvisande resultat när man i denna typ av studie justerar för inkomst, för det innebär i praktiken att man antar att Sverige i ett sådant läge skulle ha en helt annan näringsstruktur och produktivitetsutveckling.

Den kontrafaktiska beräkningen som vi gjort utgår ifrån att produktionen per sysselsatt är den samma med eller utan invandring. Det antagandet bygger på existerande forskning om arbetsproduktivitet och invandring. De flesta studier har det gemensamt att det är svårt att peka på några entydigt positiva eller negativa effekter. Snarare visar resultaten på en neutral effekt av invandring på produktivitetstillväxt (se exempelvis: huber et al, 2010).

Att vi inte justerar för inkomstskillnader är sålunda inte en bristande detaljeringsgrad, utan tvärtom ett mycket medvetet metodval som gör att analysen blir mer korrekt. Vi kan endast beklaga att detta som också beskrivs i rapporten inte förståtts av varken Tino Sanandaji eller Joakim Ruist. Vi får också konstatera att även om Joakim Ruist studier är mer detaljerade och utifrån sitt syfte korrekt genomförda ger de en missvisande bild av invandringens faktiska intäkter och kostnader just eftersom de antar, outtalat och orealistiskt, en annan näringsstruktur än dagens.

Gällande frågan om rapportens kvalitet vill vi påpeka att professor Eskil Wadensjö vid Stockholms universitet har kvalitetsgranskat rapporten.

Vi kommer efter semestrarna återkomma med ett mer populärvetenskaplig PM med frågor och svar kring metodik och beräkningsantaganden.

Sandro Scocco, chefsekonom Arena Idé
Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet

 

Texten är uppdaterad på grund av att kritik felaktigt tillskrivits Jan Ekberg istället för Joakim Ruist vid första publiceringen. Läs gärna vår ursäkt till Jan Ekberg här