Bostad2030 rapport 3 – Urbaniseringen, stadsregionerna och bostadsplaneringen

Det institutionella ramverket för svensk bostadspolitik bygger på en fördelning av ansvar och befogenheter mellan stat och kommuner. Riksdag och Regering anger de övergripande ramarna, Boverket svarar för närmare föreskrifter och tillsyn medan kommunerna har planerings- ansvaret på lokal nivå. Det kommunala planmonopolet spelar en nyckel- roll och ger kommunerna en stark ställning när det gäller att avgöra hur marken ska användas. De kommunsammanläggningar som slutfördes 1974 bekräftade kommunernas betydelse i det svenska politiska systemet, inte bara som demokratisk och decentraliserad bas för att tillhandahålla de allt mer omfattande offentliga välfärdstjänsterna, utan också som en- heter för lokal fysisk planering.

Kommunreformen var också en anpassning till de befolkningsförändringar som skett under efterkrigstiden. Större tätorter, kommuncentra och regionala centra växte som en följd av både Industrisamhällets utveckling och den offentliga sektors kraftiga expansion. Under senare decennier har emellertid urbaniseringen ändrat karaktär och handlar nu mycket mer om tillväxt i större stadsregioner och universitetsstäder samt i några områden som har komplementär attraktionskraft, t.ex. för att de är platser för gränshandel eller rekreation. I städerna sker tillväxten i allt högre grad i funktionellt sammankopplade stadsregioner, som är gemensamma arbets- och bostadsmarknader, än i staden eller kommunerna var för sig. Det är också tydligt att landets kommuner allt mer delas upp i olika grupper – de växande, de stabila och de krympande.

Dessa förändringar ställer det rådande institutionella ramverket för bostadspolitiken inför nya utmaningar. Framför allt tycks inte den kommunala och regionala arbetsfördelningen vara anpassad till den urbanisering som nu sker och som på många håll försvagar kommunernas ställning. Kanske andra lösningar måste till för framtidens bostadspolitik. I denna rapport analyseras den nuvarande institutionella ordningens förutsättningar att hantera dessa utmaningar och diskuteras hur alternativa och mer långsiktigt hållbara lösningar skulle kunna se ut.