Inflation utan löneinflation – den sämsta av världar

Det går trögt i EU och det går trögt i Japan. Det gör att dessa nu jämförs allt oftare. Vad har de då gemensamt? För det första att inflationen är för låg och för det andra måste efterfrågan hållas under armarna med olika stimulanser. I Japans fall med full kraft från både finans- och penningpolitik och i Europa i huvudsak via penningpolitik. En annan sak de har gemensamt är en alldeles för låg löneinflation (se bland annat artikel av Simon Wren-Lewis och Edward Hugh).

Om inflationen (KPI) tar fart, utan att de beror på ökad löneinflationen (ULC), leder det bara till fattigare löntagare – som det ser ut att bli i Japan (se Hugh). Då stiger priserna därför företagen känner att efterfrågan tål det, utan att de behöver höja lönerna, p.g.a. allt för svaga löntagare. I ett sådant läge så går stimulanserna till ökade vinster (eller alternativt ökade importpriser).

I den ekonomisk-politiska debatten behövs ett betydligt större fokus på löneinflation (se artikeln David G. Blanchflower and Adam S. Posen). Inflation utan löneinflation är den sämsta av världar. Jag skrev om löneinflation (DI 5/6-13) i relation till penningpolitiken förra året. Att Japan nu kan ha 3,7 procents arbetslöshet utan löneinflation får en också att fundera över skattningarna av den naturliga arbetslösheten (Nairu); Varför ligger Nairu under 3,7 i Japan och runt 6,5 i Sverige? Är vi säkra på att det är fel på arbetskraften och inte beräkningarna? Lyssna gärna på ScoccoMolin´s ekonomipod där vi försöker reda ut begreppen kring Nairu.(ScoccoMolin -ekonomipodd)

Publicerades ursprungligen som del i Chefsekonomens lästips.
Fler lästips hittar du här…
För att prenumerera på lästipsen anmäl dig i högerspalten. Eller följ oss på Facebook / Twitter