Modern forskning pekar på andra lösningar än sänkta löner

Den svenska lönebildningen pekas återkommande ut som orsaken till den höga arbetslösheten. German Bender och Daniel Lind menar i en ny artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt att den analysen bygger på osäkra antaganden och att arbetslösheten i stället bör mötas med en mer expansiv ekonomisk politik samt större satsningar på utbildning och matchning.

German Bender, varför har ni skrivit artikeln?

– Tidskriften Ekonomisk Debatt har i sitt senaste nummer ett tema om lönebildningen, där den inledande artikeln är skriven av Pär Österholm, professor i nationalekonomi. Han lyfter fram lönebildningen som en tänkbar förklaring till den höga svenska arbetslösheten och efterlyser en diskussion om vad som bör göras. Vi delar hans uppfattning att vi behöver göra mycket mer för att pressa ner arbetslösheten, men vi anser att hans analys vilar på premisser som inte håller. Därför har vi skrivit en replik.

Vilka är era huvudbudskap?

– Pär Österholms resonemang utgår från en teoretisk skattning av den så kallade jämviktsarbetslösheten, som enligt Konjunkturinstitutet ligger på drygt sju procent. Vi menar att det är en rejäl överskattning. Arbetslösheten kan sannolikt pressas ned betydligt lägre än så utan att inflationen tar fart och vi förklarar varför i repliken.

– Österholm bortser också från att de utbudsreformer han pekar mot — lägre a-kassa, svagare anställningstrygghet, lägre skatter — har prövats i decennier utan att sänka arbetslösheten. Dessutom förbiser han nästan helt den moderna arbetsmarknadsforskningen, som visar att arbetsgivare har betydande lönesättarmakt och att lägstalöner inte har de negativa sysselsättningseffekter som ofta påstås. Tillsammans tyder detta på att lönerna ligger lägre än vad de borde, och de kan höjas utan att jobben blir färre.

– Det som krävs för att pressa ned arbetslösheten är framför allt en mer expansiv ekonomisk politik och väsentligt större satsningar på utbildning och matchning för dem med svag anknytning till arbetsmarknaden och företag som har svårt att hitta arbetskraft. Att en akademiskt verksam ekonom som Österholm i stället riktar blicken mot lönebildningen förvånar oss.