Bara för de rika
En kontrafaktisk analys av marknadshyror i Stockholm
Bara för de rika? är en tillspetsad titel på en rapport som undersöker hur hushållens behov av bostad kan förväntas anpassa sig till en situation med marknadshyror. Eftersom vi inte har marknadshyror, utan förhandlade hyror enligt bruksvärdesprincipen idag, bygger analysen på en kontrafaktisk design; om det hade införs marknadshyror, hur skulle då hushållen anpassat sig?
Rapporten kommer fram till att marknadshyror kan påvisa stora hyreshöjningar i Stor-Stockholm, framförallt i de bostäder som är lokaliserade inom en radie av 20 km från centrum. Marknadseffekten avgår tydlig med ökat avstånd, och vid ungefär 40 km från centrum är effekten liten och över 70 km knappast påtaglig. Hushållen kan anpassa sig till en marknadssituation på kort sikt genom att öka boendets budgetandel. Men det kommer att bli högst kännbart. För stora grupper inom en radie av 20 km från centrum, som idag bor i en hyreslägenhet, är det knappast en uthållig strategi.
Rapporten pekar på att anpassningen på sikt förmodligen innebär att hushållen behöver minska boendeytan att leva på för att balansera en i längden ohållbar försvagning av sin budget. Fördelningen av boyta efter hyra och inkomst under ett marknadssystem kommer att skapa en skev fördelning mellan en allt mer trångbodd grupp hyresgäster med lägre inkomster och en grupp av köpstarka hyresgäster som har råd att efterfråga en stor boendeyta i centrala lägen.
Författaren till rapporten Lars-Fredrik Andersson är universitetslektor vid enheten för ekonomisk historia vid Umeå universitet.
En del av Bostad 2030.
Webbinarium