Nya jobb efter kris – individuell och regional omställning
Vad händer när bruket läggs ner eller gruvan stängs? Hur har Sverige klarat trycket från omvandling av ekonomin, och hur kommer vi klara ytterligare automatisering och utflyttning?
Den här rapporten visar att antalet jobb i Sverige inte har minskat drastiskt, och sannolikt inte kommer att göra det. Rapporten presenteras bland annat på SvD debatt.
Däremot döljer sammanslagna siffror för arbetsmarknaden som helhet minst två typer av omvandlingsförlopp: dels en omfördelning mellan olika typer av jobb, och dels en geografisk omfördelning.
Rapporten analyserar omvandlingsförloppen på den svenska arbetsmarknaden sedan början av 1990-talet med fokus på individuella och regionala effekter av stora nedläggningar och personalnedskärningar.
Den successiva minskningen av tillverkningsrelaterade jobb har uppvägts genom nya arbeten inom framförallt service. I kombination med att cirka 80 % av alla som genomlevt en större nedläggning eller nedskärning kommer tillbaka till arbete inom ett år tyder detta på att det svenska omställningssystemet generellt sett fungerat väl.
Även om omvandlingen ur både ett nationellt och individperspektiv är relativt gynnsam, har de geografiska skillnaderna ökat. Endast ett fåtal arbetsmarknader kring de större städerna har tagit del av de nya jobben.
För att minska de negativa regionala effekterna blir det därför viktigt att tillgodose bra tillväxtförutsättningar även utanför storstäderna. Det kräver lokalt anpassade strategier. Om hur det ser ut och vad som behöver göras för att minska de regionala ojämlikhetseffekterna handlar denna rapport av Rikard H. Eriksson, professor i ekonomisk geografi, Umeå universitet och Martin Henning, docent i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.