Äldreomsorgen: demografi och finansiering

Referat från seminariet 21/1

Frankrike och Sverige delar många framtida utmaningar i den offentliga äldrevården. Båda står inför demografiska förändringar som innebär en allt äldre befolkning. Detta för i sin tur med sig en rad utmaningar i form av hur äldreomsorgen skall utvecklas och hur den skall finansieras. Dessa utmaningar var temat för ett frukostseminarium arrangerat av Franska ambassaden i Stockholm i samarbete med Arena Idé.

På seminariet medverkade Bertrand Fragonard, en av Frankrikes främsta experter på äldrefrågor. Fragonard har arbetat som rådgivare för flera franska socialministrar och har varit chef för den franska Försäkringskassan och Nationella myndigheten för familjebidrag. Konferensens andra deltagare var Kristina Mårtensson, samhällspolitisk chef på fackförbundet Kommunal med över 500 000 medlemmar och där den största branschen är äldreomsorg.

Både Sverige och Frankrike fokuserar sina resurser på att få folk ska bo kvar längre i sina hem. Detta anses politiskt gynna vårdtagaren genom ökad livskvalité och det offentliga genom minskade kostnaderna. Den svenska äldrevården har länge arbetat efter den så kallade ”kvarboendeprincipen” vilket har varit lyckosam ur den synvinkeln att hemhjälpen har ökat i förhållande till boende på äldreboende, dock inte i den omfattningen som de äldre ökat. Samtidigt har också anhörighjälpen ökat i Sverige.  2010 behövde 65 % av dem över 75 år hjälp av en närstående vilket kan jämföras med 40 % 1988. De som är beroende av hjälp från anhöriga är i högre grad äldre med låg utbildning. Äldre med högre utbildning är mer benägna att köpa dessa tjänster. Det finns alltså en tydlig klassaspekt i vilka som är beroende av hjälp från anhöriga. Detta är något som Fragonard ser som en utmaning också i Frankrikes äldrevård, hur man skall finansiera och prissätta den hjälp som äldre behöver hemma. De timmar som man har rätt till beroende på hälsotillstånd är redan idag inte tillräckliga och i och med att man beräknar att dessa vårdtimmar kommer att bli dyrare, samtidigt som Fragonard såg det som svårt att öka skattetrycket i Frankrike, kommer de äldre att bli tvungna att finansiera de övriga timmarna de behöver själva. Frågan som uppkommer är då om man skall prissätta det lika för alla eller om de med mer resurser skall betala mer än dem med mindre resurser.

Anhörigvården utförs generellt av kvinnor, både i Frankrike och i Sverige. I Frankrike har man reformerat pensionssystemet för att kompensera den minskande pensionen hos dem som går ned i arbetstid för att ta hand om en närstående äldre. Detta har dock kritiserats för att cementera könsrollerna genom att legitimera systemet med att det är kvinnor som tar hand om äldre släktingarna.

Kristina Mårtensson underströk att den kanske största utmaningen handlar om rekrytering. De kommande åren kommer äldreomsorgen att behöva rekrytera ca 80 000 nya personer.  Det gör att det är helt avgörande att de anställdas arbetsvillkor förbättras. Förbättrade arbetsvillkor är också det som mest kan bidra till att höja kvaliteten på omsorgen: personal som har tid och möjligheter att använda sina kunskaper och sin utbildning ger bäst kvalitet.