Chefsekonomens lästips 9

Chefsekonomens kommentar

Debatten kring återhämtningen fortsätter. Med stagnerade löner i USA (här), där arbetslösheten ändå fallit, och noll i löneinflation i Japan – med en arbetslöshet på 3,7 procent – så uppstår naturligtvis frågorna: När blir löneökningar tillräckligt höga för att vara i linje med inflationsmålet? Och när blir tillväxten tillräckligt hög för att pressa tillbaka arbetslösheten?
I en artikel (här) konstateras att mycket gjorts för att få fart på ekonomin, bland annat med så kallade kvantitativa lättnader, men att dessa motverkats av en åtstramande finanspolitik och därmed har återhämtningen svajat.
Den policymix vi också bestämt för Sverige nästa år, stimulerande penningpolitik och åtstramande finanspolitik. Har inte fungerat för någon annan hittills, sannolikt inte för oss heller.
Men bortsett från egna misstag kring konjunkturpolitiken växer debatten om secular stagnation, eller sec-stag, som menar att krisen är kopplade till långsiktigt strukturella frågor (här) och att det behövs ett helt nytt tänk kring makroekonomiska frågor.
En bärande tanke i sec-stag är att det krävs negativa räntor för att fullt kapacitetsutnyttjande och när positiva räntorna kombineras med fullt kapacitetsutnyttjande leder det till finanskriser.
Personligen lutar jag åt en förklaring som går ut på att när inkomster och förmögenhet växer mycket snabbare för de som lånar ut än ekonomin i sin helhet och där konsumenternas inkomster och förmögenheter stagnerar (här), så borde räntan vid en viss punkt i denna obalans bli permanent noll. Balans i utbud och efterfråga kan bara upprätthållas genom att hushållens skuld ständigt ökar. Hushållen måste låna det stora överskott av inkomst som 1 % gruppen har efter egen konsumtion och investeringar, annars blir det underskott i efterfråga, å andra sidan om de gör det leder det tillslut till en finanskris – och där står vi.

Sandro Scocco, chefsekonom

______________________________________________________________________________

Fler arbeten men stagnerade löner

Timlönen för genomsnittliga arbetare i USA steg med drygt 2 procent de senaste 12 månaderna. Fyra procent behövs för att delar av tappet i löneandel från 2007 skulle tas igen. Fler jobb är inte samma sak som högre löner, men högre löner behövs om fler jobb skall skapas.
Elise Gould

Leder nollränta till nollinflation?
Fisheriansk syn på inflation säger att inflationen går mot räntan i det långa loppet. Ett räntemål eller fast ränta från riksbankens sida skulle då normalisera inflationen i det långa loppet. Hur når vi ett nytt normaltillstånd och hur stora blir konsekvenserna? Data bekräftar bilden och motbevisar flera andra modeller. Men prognoserna om framtiden spretar.
John Cochrane

Liquidity trap kräver ökad stimulans – även i Tyskland.
Eurozonen lider av efterfrågeunderskott. Tyskland har en stor del i det, men problemet är inte Tyskland utan Eurozonen. Hela zonen är i en ”liquidity trap” och behöver ökad stimulans, även Tyskland. Högre inflation i Tyskland och lägre i övriga EU är att vänta, frågan är bara på vilket sätt det nås.
Simon Wren-Lewis

Summering av QE- stimulanserna -Vad hände inte?
Den monetära basen i USA har ökat med över 450 procent sedan 2008. Ändå har nominell BNP knappt ökat, inflationen skjuter under målet och arbetslösheten är fortsatt hög. Detta är tvärt emot prognoserna för det enorma tillskottet till ekonomin som QE -stimulanserna stod för.
Ed Doland

20 stagnerade år -Secular Stagnation Hypothesis
Den pågående stagnationen i Europa och USA är en del av en långsiktig trend där avsaknaden av hälsosam tillväxt länge maskerats med billiga krediter och spekulationsbubblor. 30- talet visade liknande mönster men övergick i tillväxtboom under efterkrigstiden. Tecken på en liknande boom är svår att se, men ökade investeringar och inflation kan vara en lösning.
Lawrence Summers

Återhämtning för de rikaste 1 %, stagnation för resten
Sen finanskrisen 2007 har det inte skett någon återhämtning vad gäller värdet på medelklassens och de fattigas tillgångar. Värdet på de fattigaste 90 procentens tillgångar är nu nere på samma nivåer som 1986, medan värdet på de rikaste 1 procentens tillgångar har återhämtat tappet från krisen 2007.
Emmanuel Saez, Gabriel Zucman