Finns det en grekisk åtstramningsmyt?

Efter rapporten om Greklandskrisen fick jag flera synpunkter som gick ut på att Grekland fuskat med åtstramningen och reformerna. En mer underbyggd sådan kom i form av en referens till en text av Daniel Gros, chef för tankesmedjan CEPS som huvudsakligen finansieras av EU-kommissionen och sannolikt speglar deras tänkande tämligen väl. Den är därför också intressant på grund av den pågående konflikten mellan EU och Grekland.

Daniel Gros skriver i en CEPS commentary[1] under rubriken Den grekiska åtstramningsmyten att Grekland är sämst i klassen:

”Over the last two years, the eurozone’s other peripheral countries have proven their capacity for adjustment, by reducing their fiscal deficits, expanding exports, and moving to current-account surpluses, thereby negating the need for financing. Indeed, Greece is the only one that has consistently dragged its feet on reforms and sustained abysmal export performance.”

Den jämförelse som görs avser alltså följande parametrar:

1. Reducera offentliga underskott
2. Öka exporten
3. Förbättra bytesbalansen
4. Genomföra reformer

Som framgår av citatet görs en mycket negativ värdering av Greklands prestation i relation till dessa parametrar. Innan man accepterar denna värdering kan det vara av värde att se hur statistiken faktiskt ser ut. Jag har här använt en jämförelsegrupp bestående av de så kallade PIIGS-länderna, alltså Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien. Alla diagram presenteras i slutet.

1. Reduktion av underskott

När det gäller reduktion av de offentliga underskotten är det lämpligaste måttet att använda konjunkturjusterat primärt saldo[2]. Grekland har justerat sitt saldo med 19 procentenheter av BNP, medan Irland (12), Italien (4), Portugal (3,5) och Spanien (-2,5) har gjort betydligt mindre åtstramningar (figur 1).

I både Italiens och Portugals fall är reduktionerna relativt blygsamma och i Spanien har till och med saldot försvagats. Åtstramningen är reell, och ingen myt. Mycket stora åtstramningar har genomförts och Grekland har också gjort den största reduktionen av underskotten av samtliga jämförda länder.

2. Öka exporten

Greklands exportandel, i förhållande till BNP, ligger lägst av de jämförda länderna (figur 2). Grekland har däremot, enligt statistik från IMF, påtagligt ökat sin exportandel efter krisen 2008/09 och ligger nu på Italiens nivå. Tyvärr kan detta inte tolkas i positiva termer, då den ökade exportandelen inte beror på ökad export utan är ett resultat av sänkningen av BNP (figur 5). Det ligger för övrigt också bakom Irlands kraftiga ökning av exportandelen.

Ser vi i stället till varuexport i gemensam valuta (dollar) så framkommer det att jämfört med 2008 (högsta värdet innan krisen) har Grekland ökat sin export mest av alla (15 %), följt av Spanien (12 %) och Portugal (9 %). Irland och Italien har i stället minskat sin varuexport i absoluta tal.

Den totala exporten har dock utvecklats sämre och Grekland är det enda landet med lägre totalexport i dag än 2008 (-15 %). Det är alltså Greklands tjänsteexport som gått mycket dåligt efter finanskrisen. Greklands tjänsteexport är till 90 procent turism och transporter (shipping). Att dessa minskar i en ekonomisk nedgång är naturligt. Fattigare hushåll efterfrågar färre utlandssemestrar och mindre ekonomisk aktivitet minskar efterfrågan på transporter.

Att Grekland traditionellt har en lägre exportandel och en specifik exportstruktur kan sannolikt förklaras av institutionella faktorer[3] och ”path dependency”[4]. Shipping, jordbruk och turism har länge varit tunga beståndsdelar i den grekiska exporten, och  tillverkningsindustrin har vägt lätt. Det finns anledning för Grekland att se över detta, men det kan inte göras med någon ”quick fix”, utan måste ses som ett utvecklingsprojekt som kräver årtionden.

Att förvänta sig att Grekland i spåren av finanskrisen skulle sluta sitt strukturella exportgap framstår däremot som direkt ologiskt. Varför skulle Grekland utveckla en stor tillverkningsindustri mitt i en depression?

Givet Greklands näringsstruktur finns ingen ”urusel” exportprestation, tvärtom har Grekland avseende varuexporten presterat bäst av de jämförda länderna. Serviceexporten (shipping och turism) har däremot drabbats hårt av den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa. Det kan snarare Grekland skylla kommissionen för än tvärtom.

3. Förbättra bytesbalansen

När det gäller bytesbalansen (figur 6) ligger samtliga länder i dag enligt de senaste uppgifterna från IMF relativt väl samlade runt 0, förutom Irland som har bytesbalansöverskott på 5 procent (2013). Gros skriver i kommentaren ovan att de andra länderna ”rört sig mot bytesbalansöverskott”. Det stämmer att Irland har förbättrat sin bytesbalans med cirka 10 procentenheter från -5 till +5. Grekland har å andra sidan förbättrat sin bytesbalans med 15 procentenheter från -15 till +0,7. Sett till förändring har alltså Grekland återigen presterat bäst av alla. Det finns inget land i den jämförda gruppen som förbättrat sin bytesbalans så mycket som Grekland efter finanskrisen.

4. Genomföra reformer

Reformer är ett mycket brett begrepp som inte är lätt att utvärdera, men OECD har genomfört ett större arbete kring en reformagenda för ”Going for growth”. Det är en öppen jämförelse mellan länder avseende en rad faktorer som av OECD bedömts som viktiga för ökad tillväxt (figur 7). Bland PIIGS-länderna är det återigen Grekland som presterat bäst. Grekland är faktiskt det land av samtliga länder i studien som drivit igenom flest av OECD:s rekommenderade reformer, betydligt fler än EU-genomsnittet.

Slutsats: Orättvis beskrivning av Grekland

Slutsatsen blir att Gros uppfattning på ingen punkt stöds av statistiken, tvärtom motsägs den. Grekland är fortsatt en ekonomi med stora problem både avseende institutioner och näringsstruktur, men beskrivningen att inget hänt framstår inte bara som orättvis, utan även alltså bitvis direkt felaktig.

Den centrala frågan i förhandlingarna är huruvida ytterligare åtstramning skulle försämra Greklands möjligheter att komma i långsiktig balans. Många välkända ekonomer – Blanchard, Krugman och Stiglitz, för att bara nämna några – har fört fram mycket goda argument för att så är fallet, och det finns ingen anledning att upprepa deras argument här.

Den reflektion som det däremot finns anledning att göra i denna kontext är att villigheten att låta Grekland få en ”mjukare” uppgörelse självklart också beror på vilken bild långivarna och EU:s medborgare har av landet. I den meningen är Daniel Gros och CEPS bild, som delvis finansieras av en långivare, inte bara orättvis och utan också djupt olycklig. Argumentet att ”hemmapubliken” kräver tuffa tag mot Grekland kanske också i hög utsträckning beror på hur man beskrivit problemet. Vem vill ge skuldlättnader till en som bara släpar fötterna efter sig?

Här kan man läsa texten i PDF och ladda hem den.

[1] file:///C:/Users/Roger/Downloads/COMDGGreekAusterityMyth%20(2).pdf

[2] Som de flesta vet blir statens finanser sämre i en lågkonjunktur, det blir mindre skatteintäkter och mer utgifter. Jämför man länders budgetsaldon i olika konjunkturer får man ingen rättvisande bild av budgetsaldots faktiska storlek. I praktiken kommer alltid den som har den starkaste konjunkturen att komma bäst ut. Det andra som det är önskvärt att rensa för är avbetalningar på statsskulden. Det som är intressant här är statens löpande inkomster och utgifter och hur dessa förändrats. Ett överskott innebär att de kan betala av på räntor och skuld och ett underskott innebär att de måste låna mer för att bara betala räntorna. Detta kallas primärt budgetsaldo.

[3] , EUROPEAN ECONOMY, Economic Papers 518 | June 2014 Economic and Financial Affairs, The Puzzle of the Missing Greek Exports, Uwe Böwer, Vasiliki Michou, Christoph Ungerer

[4] Begreppet innebär att utvecklingen är beroende av historiska preferenser och institutioner, vilket kan innebära att val görs som inte är optimala utifrån existerande förutsättningar. Bokstavssättningen på tangentbordet brukar tas som exempel. Det finns bättre tangentsättningar, men ändå fortsätter vi att använda den vi är vana vid.

Här kan man läsa artikeln i PDF eller ladda hem den