Idébloggen: #Otryggajobb
Shadé Jalali, gästutredare på Arena idé, bloggar om varför journalister inte ska behandlas som hungriga vargar.
Efter att ha sett twittertrenden #otryggajobb gick jag i veckan med i Facebookgruppen ”Vem tjänar på otrygga jobb”. De senaste dagarna har det lagts upp massvis med bilder på arbetslag som jobbar inom media med otrygga anställningar; dvs deltid och visstid. De blir uppmanade till att starta företag för att arbetsgivaren inte vill anställa. På det sättet håller arbetgivarna kostnaderna rörliga och kan lätt skaka av sig anställda om kostnaderna drar iväg eller… om någon råkar granska de otrygga jobben inom media?
I en tid då en stor del av alla journalister har otrygga anställningar finns det stora risker att t ex politikerna inte blir granskade såsom de borde bli. Det är ju en självklarhet att den som är rädd för sitt jobb aktar sig för att vara obekväm och någonstans är jag rädd att det är så mediabolagen vill ha det. Du ska arbeta snabbt, jobba på beställning och inte ifrågasätta. Men det är väl inte av den anledningen en blir journalist tänker jag.
Med tanke på hur pass dåliga anställningsformerna är inom media är det ändå rätt sällan som jag som mediekonsument påminns om det i media. Det är också extra svårt för media att få rapportera om de egna villkoren. Det finns några modiga människor inom public service om har vågat ta upp frågan. Men man hör nästan aldrig några privata aktörer såsom produktionsbolag göra några program om journalisternas allt sämre villkor.
Idag läggs mycket av programmen ut på produktionsbolag. Dessa har sällan kollektivavtal och håller ner lönerna genom vikarier, bemanningsanställda, timanställda, programanställda eller ofrivilliga frilansare. Att göra ett bra jobb för en journalist innebär många gånger att jobba över då det oftast erbjuds deltid och mycket av jobben hinner en inte göra på en deltid. Det gäller alltså att journalisten ”brinner” för sitt jobb så pass att den är villig att jobba gratis. Och i slutändan är det ju journalistens namn som sätts på programmet och ingen vill bli Journalisten som gjorde ett dåligt jobb. Ansvaret för usla arbetsförhållanden hamnar alltså i journalistens knä.
Häromdagen läste jag en tidning som var full av korrfel. Först blev jag irriterad men sen tänkte jag på vilka villkor korrläsaren förmodligen jobbat under. Förmodligen har hen haft många olika uppdrag och inte hunnit göra allt på sin deltid. Då blir ju kvalitén drabbad. Och hur gör man då? Ska man höra av sig till redaktionen och klaga på korrfelen eller kommer det att resultera i att korrläsarens visstidsanställning kanske inte förlängs? Eller korrläsaren inte får fler uppdrag?
Med allt fler personer som pluggar journalistik är konkurrensen om jobben stenhårt. Vill inte du sälja ditt arbete billigt står det hundra bakom dig som gärna gör det. Problemet om otrygga jobb är inte bara ett problem för journalisterna. Det är ett problem för politikerna. Det är fel att driva en arbetsmarknad på devisen ”Hungriga vargar jagar bäst”. Det är ovärdigt i ett civiliserat samhälle.
Jag hoppas att den kvalitetsförsämring som blir resultatet av otrygga jobb börjar drabba arbetsgivarna istället för den enskilde journalisten. Journalister som granskar våra politikers arbete är centrala i ett demokratiskt samhälle. Vi behöver fler journalister och inte hungriga vargar.
Följ Idébloggen
Läs också: