OLOV ÖSTENSSON: Arbetsmiljölagen som arbetsverktyg vid LO-TCO Rättsskydd

Referat från ett föredrag som hölls inom ramen för en seminarieserie inför att arbetsmiljölagen fyllde 40 år, som Arena idé anordnande 2016 tillsammans med sju fackförbund.

Bakgrund

LO-TCO Rättsskydd AB är fackets egen juridiska byrå som ägs av LO och TCO. Det finns två enheter, försäkringsrättsenheten och arbetsrättsenheten med sammanlagt cirka 50 anställda. Byrån är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och arbetsskador. Sedan 1971 har byrån haft över 70 000 ärenden, varav de flesta handlat om arbetsskador. LO-TCO Rättsskydd har varit ombud i var tredje dom i Arbetsdomstolen. Under de 40 år som byrån varit verksam har det genom domar och förlikningar utverkats ersättningar i form av skadestånd, lön, livränta med mera, för sammanlagt över tre miljarder kronor.

Skyddsombuden är praktikerna som samverkar med arbetsgivarna. Förbundsjuristernas uppgift är att agera som tvisteansvariga när samverkan inte längre är möjlig. Arbetsmiljölagen, AML, är en lag som utgår ifrån samverkan. Skyddsombuden är de som kan (eller ska kunna) arbetsmiljölagen och hur den måste tillämpas. Min erfarenhet är att ett skickligt skyddsombud är en enorm tillgång för både arbetsgivare och arbetstagare. Främst på oseriösa arbetsplatser där samverkan inte fungerar är ett skickligt skyddsombud oerhört viktigt.

Typer av ärenden för en förbundsjurist

Vid arbetsmiljöbrott agerar en förbundsjurist som målsägandebiträde och bistår åklagaren i sitt arbete. Arbetsrättsliga mål som mobbning och kränkande särbehandling använder AML till stöd för arbetsrätten. Vad gäller till exempel framprovocerad uppsägning så kan en förbundsjurist visa hur arbetsgivaren brutit mot föreskrifterna och därigenom tvingat arbetstagaren att frånträda anställningen. Brottet mot arbetsmiljölagen och föreskrifterna blir alltså ett medel i en tvist som utgår från LAS.
De förvaltningsmål som drivs gäller främst fall där LO-TCO Rättsskydd agerar ombud för skyddsombud där samverkan inte fungerar. Motparten blir Arbetsmiljöverket. Processen är i huvudsaklig skriftlig.

Enligt AML 6 kap. 6a § ska skyddsombudet vända sig till arbetsgivare om denne anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, och begära sådana åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att en viss undersökning ska göras för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. På framställning ska arbetsgivaren genast lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Arbetsgivaren ska utan dröjsmål lämna besked i frågan. Om arbetsgivaren inte gör det eller inte beaktar begäran inom skälig tid (14 dagar) ska Arbetsmiljöverket driva ärendet vidare.
Ett exempel är att kräva att arbetsgivaren utreder en så kallad cocktaileffekt av kemikalier som en arbetstagaren utsatts för på industri. (När olika kemikalier blandas kan deras effekt förändras, och det är detta som kallas för cocktaileffekt).

Ett annat exempel på förvaltningsmål är så kallade skyddsstopp, som innebär att skyddsombud kan sätta stopp för arbetsuppgifter som de anser innebär allvarlig fara för liv eller hälsa, till exempel ensamarbete vid värdetransporter.

Byråns erfarenhet är att lagen och föreskrifterna i stort är tillräckliga. Arbetsmiljöverket uppfattas som kompetenta men ibland för försiktiga och godtrogna avseende arbetsgivaren. Arbetsmiljöverket saknar ofta särskild kompetens för olika yrkesområden. Det krävs mer resurser till Arbetsmiljöverket för inspektion, det måste prioriteras i högre grad.

Arbetsmiljöbrott: vållande till kroppsskada/sjukdom

I brottsbalkens 3 kap. 10 § står följande: “Om brott, som i 7–9 §§ sägs, har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda lagrum sägs.” Det finns således ett straffansvar enligt brottsbalken, som hänvisar till arbetsmiljölagen. Om arbetsgivare bryter mot AML eller föreskrift och någon skadas i arbetet kan arbetsgivaren fällas till straffansvar enligt ovan, vållande till död, kroppsskada, eller sjukdom. Det vill säga arbetssjukdom som uppkommit på grund av fysisk eller psykisk belastning över tid. Till exempel axelbesvär, knäbesvär, handledsbesvär, vibrationsskador och så vidare, samt utmattningssyndrom och depression.

Både olycksfall och arbetssjukdomar omfattas av arbetsmiljölagen. Däremot är det endast olycksfall som prövas i domstol, oavsett om det rör sig om psykiska eller fysiska besvär, inte heller psykiska besvär som kan uppkomma under olycksfallsliknande förhållanden, såsom posttraumatiskt syndrom, PTSD. I teorin kanske även psykiska besvär och arbetssjukdomar omfattas av straffansvaret, men i verkligheten är det helt obefintligt. De ärenden som byrån får på Rättsskyddet är uteslutande olycksfall inom industrin.  

Preskriptionstiden för vållande till kroppsskada/sjukdom är två år. Åtal mot arbetsgivare måste alltså ha väckts inom två år. Preskriptionsreglerna är anpassade efter andra typer av brott där sakomständigheterna är mycket enklare. Arbetsmiljöbrott är generellt mycket komplicerade. Det rör sig om många aktörer, kedjor av ansvarsfördelning, underentreprenörer, omfattande teknisk utredning, med mera. Polismyndigheten hade fram till nyligen ytterst låg kunskap kring arbetsmiljö och hur lagen fungerar, och åklagarna prioriterar bort dessa typer av brott på grund av överbelastning. Fram till dagens datum har ingen arbetsgivare fällts. Ingen arbetsgivare har fällts till straffansvar för grovt arbetsmiljöbrott, bara för arbetsmiljöbrott av normalgraden.

Exempel på fall: Kalkugnsolyckan

I våras åtalades Nordkalk och en tidigare arbetsledare för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Brottet skedde i november 2011, det innebär att det tog fem år för åtal att väckas. Utredningen har varit omfattande. En av orsakerna till detta är att det varit flera bolag inblandade i fallet, det vill säga långa kedjor av underentreprenörer som har gjort det svårt att bedöma vem som är ansvarig.  

Exempel på fall: Byggelementsolyckan

Två personer dog och en skadades allvarligt då ett byggelement föll ner på en arbetsplats. Detta fall har också komplicerade inslag. Polisen frågade aldrig arbetsgivaren om någon blivit skadad under olyckan. När mannen som skadades av olyckan ringer ett halvår senare för att få information om fallet har polisen lagt ner förundersökningen. Rättsskydd tar då kontakt med polisen som förklarar att mannen själv vållat skadan då han inte tittat sig omkring. Det blev märkbart att polismyndigheten inte hade några kunskaper om arbetsmiljölagen och föreskrifterna. Åklagaren fick sedan fem månader på sig att utreda brottet. Efter fem månader lades åtalet ned. Med nuvarande preskriptionstider hinner åtal inte väckas. Detta kan vara en förklaring till att många åtal läggs ned.

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

Det finns omfattande regelverk i Arbetsmiljölagen som rör arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, både förebyggande och vid sjukdom. Däremot saknas sanktionsmöjligheter. Arbetsgivaren kan hålla sig passiv och arbetstagaren saknar ett faktiskt skydd. Detta leder till arbetsrättsliga konsekvenser.

Arbetsskador

År 2005 prövade Försäkringskassan ca 20 000 arbetsskadeärenden i sak. Motsvarande siffra år 2014 var ca 2 400 stycken. Antalet arbetsskadade som söker ersättning har således sjunkit med ca 90 % under en 10-årsperiod. Detta är ett stort problem. Problemet är inte direkt kopplat till arbetsmiljölagen, men det är ett stort problem avseende den svenska arbetsmiljön. Det har även en enorm ekonomisk betydelse för de skadade och i fråga om upprättelse. “Det går ändå inte att få besvär godkända som arbetsskada”, är något som hörs ofta. Det råder en uppgivenhet hos de försäkrade.  

Ingen naturlig prövningstidpunkt längre

Före juli år 2008 fanns tidsbegränsad sjukersättning (”sjukbidrag”) samt mildare krav för att få varaktig sjukersättning. Idag finns inga tydliga regleringar kring det här. När ska ansökan om ersättning lämnas in? En fast prövningstidpunkt bör införas.

Regionala skyddsombuds rättigheter

De regionala skyddsombuden har endast tillträde till arbetsplatser om skyddskommittén inte tillsatts och facklig organisation har minst en medlem på arbetsplatsen. Däremot har arbetsmarknaden ändrats något enorm sedan möjligheten att utse regionala skyddsombud infördes 1949. Arbetsmiljölagen är inte anpassad för dagens arbetsmarknad, och därmed har regionala skyddsombud inte tillgång till många arbetsplatser.

Idag ser vi allt fler prekära anställningsformer på en allt mer global arbetsmarknad. Prekära arbeten medför dels underbudskonkurrens, dels att gränsen mellan arbetstagare och uppdragsgivare blir mer diffus. Arbetstagarbegreppet undermineras, vilket påverkar arbetsmiljörättens räckvidd.

Idag återfinns ett stort antal rörliga och tillfälliga arbetsställen och en ökad användning av underentreprenörer i det svenska närings- och arbetslivet. Härtill kommer att allt fler utländska företag tar uppdrag i Sverige under kortare eller längre tidsperioder. Ofta föreligger en otydlig ansvarsfördelning i dessa företag och stora brister i (eller avsaknad av) systematiskt arbetsmiljöarbete som leder till att säkerheten för arbetstagarna äventyras. De fackliga organisationernas regionala skyddsombud vet att det förekommer dåliga arbetsmiljöer och skulle kunna göra stor nytta ur arbetsmiljösynpunkt, men deras tillträde hindras då man saknar en medlem på arbetsstället.

LO har föreslagit att lagtexten kompletteras så att den lyder så här:
För ett arbetsställe där sådan skyddskommitté som avses i 6 kap 8 § AML inte har tillsatts får en lokal avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare som brukar teckna kollektivavtal för sådan verksamhet som arbetsgivaren bedriver utse ett skyddsombud utanför kretsen av arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud).

Regeringen tillsatte i våras en utredning i frågan. Utredaren ska bland annat:
– kartlägga det moderna arbetslivets utmaningar, det vill säga vilka trender och nya former för arbete som förekommer i Sverige idag,
– analysera och bedöma om gällande bestämmelser om arbetsmiljöansvar är ändamålsenliga med tanke på det moderna arbetslivets utmaningar, samt
– se över de regionala skyddsombudens tillträdesrätt och befogenheter och i denna del utarbeta nödvändiga författningsförslag.

Arbetsmiljölagen – vad behöver göras?

Frågan om AML och stödet för fackförbund och skyddsombud att påverka dåliga arbetsmiljöer engagerar många. I dagsläget gäller detta engagemang oftast bara för 6 kap AML (skyddsombuds rättigheter, hindrande av skyddsombud, och så vidare). Däremot saknas det ofta ett sätt att angripa exempelvis frånvaro av rehabiliteringsåtgärder från arbetsgivare samt ett sätt att tvinga fram förändring i delar som facket anser att skyddet för arbetstagare brister.

En annan möjlighet att påverka arbetsmiljöarbetet i positiv riktning är utökade resurser till Arbetsmiljöverket och att reformera verkets uppdrag.

Skyddsombud anmäler allt oftare brister i arbetsmiljön till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverkets inspektioner ökar emellertid inte i samma takt. Tvärtom så minskade antalet arbetsplatsinspektioner. I oktober 2013 rapporterade SVT att antalet inspektioner minskat från 25 813 stycken under 2006 till 20 180 stycken år 2012, alltså en minskning med 22 procent. Mikael Sjöberg, dåvarande generaldirektör på Arbetsmiljöverket, kommenterade detta till SVT med att verket över åren har fått ett minskat anslag, som lett till att man har färre medarbetare i dag än 2006, och det innebär att de måste prioritera mycket hårdare i dag. Regeringen bestämde år 2006 att Arbetsmiljöverkets resurser skulle minska, vilket ledde till att förvaltningsanslagen sjönk med cirka 100 miljoner kronor mellan åren 2006 och 2009.

Sedan år 2009 har resurserna återigen ökat något, men inte tillbaka till 2006 års nivå. Enligt LO märks neddragningen tydligt inom LO:s 14 fackförbund, inte bara i form av färre inspektioner. Sten Gellerstedt, utredare inom arbetsmiljöfrågor på LO, menar att inspektionerna numera också tar kortare tid. – Inspektionerna tar kortare tid, när de äntligen kommer ut så springer de igenom inspektionen, dessutom har branschkunskaperna också minskat, det har verkligen våra förbund understrukit. Det är kvittot på den här neddragningen, säger Sten Gellerstedt, utredare inom arbetsmiljöfrågor på LO till SVT (SVT 2013-10-19).