Kompetenspyramiden

I rapporten Kompetenspyramiden – Fler som jobbar ska kunna studera, visar Arena Idés programchef German Bender och tidigare statssekreteraren Roger Mörtvik att Sverige behöver en ny stor kompetensreform. Rapporten presenterades även på DN Debatt och på ett seminarium den 15 juni.

Goda möjligheter för yrkesverksamma att vidareutbilda gör att samhället bättre kan möta den omställning som ekonomin genomgår och kan dessutom vara nyckeln till decenniers låsningar i frågan om hur lagens om anställningsskydd (las) kan reformeras av arbetsmarknadens parter.

I rapporten granskas 23 internationella och svenska studier om hur teknikutveckling och globalisering påverkar arbetsmarknad och jobb. Den sammantagna bedömningen är att arbetsmarknaden står inför enorma förändringar som kommer att påverka en stor andel av jobben. Om man utgår från det spann av prognoser som gjorts, riskerar mellan 435 000 och 2,5 miljoner jobb i Sverige att slås ut av automatisering de närmaste två decennierna och betydligt fler än så kommer påverkas av nya kompetenskrav.

Rapportförfattarna granskar även 21 undersökningar om utbildningsbehoven för yrkesverksamma, genomförda av fack och arbetsgivare, statliga myndigheter och internationella organ. Resultaten pekar tydligt på att det finns omfattande utbildningsbehov på arbetsmarknaden redan nu. Ungefär två miljoner personer på den svenska arbetsmarknaden kan idag vara i behov av vidareutbildning som de inte räknar med att få av sin arbetsgivare. Dessutom framkommer att hindren för individen är stora, inte minst vad gäller privatekonomi: människor som etablerat sig på arbetsmarknaden har helt enkelt inte råd att studera, trots att de upplever stora behov.

För att säkerställa Sveriges konkurrenskraft och låta alla ta del av välståndet som skapas av teknisk utveckling och globalisering, måste fler yrkesverksamma få möjlighet att ställa om till nya jobb och branscher. Därför behövs nu en ambitiös reform för livslångt lärande och vidareutbildning, en omställningsförsäkring som vi kallar kompetenspyramiden. Namnet anspelar dels på finansieringsstrukturen som liknar pensionssystemets: en tredelad pyramid där basen utgörs av ett utökat studiemedel, påbyggnaden är kollektivavtalade eller arbetsgivarinitierade avsättningar och toppen utgörs av privat sparande. Pyramiden anspelar också på idén om det livslånga lärandet, där varje utbildningsperiod blir en bas för det fortsatta lärandet.

Reformens huvudsakliga delar är:

1. Möjlighet till studier/validering under som mest ett år på heltid eller längre på deltid.
2. Ersättning upp till 90 procent av den tidigare inkomsten för en person med medianinkomst och tio års arbetslivserfarenhet.
3. En stark så kallad kvalifikationseffekt som upprätthåller arbetslinjen och gör att det blir mer attraktivt att ta ett arbete, eftersom lönearbete under minst 10 år krävs för att omfattas av rättigheten.
4. En positiv fördelningspolitisk profil genom den statliga grundfinansieringen i studiestödsdelen, samtidigt som upptoppning blir möjligt för personer med högre inkomster.
5. Nettokostnaden för staten beräknas bli 1,2 miljarder kronor per år, om 10 000 personer årligen utnyttjar möjligheten till heltidsstudier.’

Betydligt fler än så kommer dock att omfattas, eftersom alla de allra flesta inte vill studera på heltid. Om man till exempel antar att hälften vill studera på halvtid räcker pengarna till 100 000 personer på fem år. Regering och riksdag kan också sätta upp mer ambitiösa mål och låta ännu fler ta del av försäkringen – inte minst under en lågkonjunktur, som man gjorde med kunskapslyftet på 1990-talet.

Sverige har särskilt goda förutsättningar att få till stånd ett väl fungerade system. Vi har en stark partsmodell, hög sysselsättning och en jämfört med andra länder optimistisk syn på framtiden, på teknisk utveckling och frihandel. Vi har en modell som historiskt har fokuserat på att skydda människor – inte enskilda jobb. Om detta ska fungera även framöver behöver vi få till stånd en stor kompetensreform som kompetenspyramiden, en trygghetsförsäkring som bärs upp av staten och arbetsmarknadens parter, och där även individer och enskilda arbetsgivare ges en aktiv roll.

Misslyckas vi med detta är det inte bara den ekonomiska utvecklingen som hotas. Om människor tappar fotfästet när jobben försvinner äventyras hela samhällsutvecklingen, med ökad ojämlikhet, minskad social tillit, lägre trygghet och politisk instabilitet som följd. Ny forskning visar att trygghet och tillit i förändringen är avgörande för att motverka framväxten av populistiska, främlingsfientliga och antidemokratiska rörelser.

Rapportörfattare:
German Bender och Roger Mörtvik