Svensk industris konkurrenskraft har stärkts sedan 1990-talet
I förhållande till G7-länderna har svensk industris konkurrenskraft förbättrats något sedan mitten av 1990-talet. Det visar en unik analys av en ny databas framtagen av WTO/OECD. För att på något betydande sätt förbättra svensk industriproduktions ställning på världsmarknaden krävs att politiken betalar av på den investeringsskuld som har byggts upp under flera decennier. För att åstadkomma detta krävs att det finanspolitiska ramverket tillfälligt reformeras.
Industrins produktionsprocesser blivit mer komplexa, i meningen att de involverar fler inhemska och utländska underleverantörer. Därmed blir industrins konkurrenskraft mer beroende av andra branscher än de som klassificeras som industrin i Nationalräkenskaperna. Detta har resulterat i att bland annat WTO och OECD har tänkt nytt och utvecklat nya databaser. Med stöd av en sådan presenteras i den här rapporten en unik analys av svensk industriproduktions internationella konkurrenskraft som sträcker sig tillbaka till mitten av 1990-talet.
– Vad vi ser är att skiftet på global nivå är anmärkningsvärt: Kinas enorma utveckling och G7-ländernas halverade världsmarknadsandel, säger Daniel Lind, Produktivitetskommissionens* forskningsledare.
Konkurrenskraft definieras som den andel som tillfaller respektive land av de löner och vinster (förädling) som krävs för att producera världens efterfrågan på industriprodukter. Denna industrirelaterade förädling fångar därmed in den produktion som skapas längs industrins underleverantörsled av att producera de industriprodukter som marknaden efterfrågar.
– Analysen visar att svensk industriproduktions andel av världsmarknaden har utvecklats något bättre än för G7-länderna. Detta förklaras främst av en särskilt framgångsrik period efter millennieskiftet och fram till finanskrisen 2000-09. I förhållande till Tyskland är konkurrenskraften oförändrad, men då bör även beaktas att Sverige missgynnas något av sammansättningen av industrins branscher, fortsätter Daniel Lind.
Men Sverige har under flera decennier investerat för lite i industriproduktionens konkurrenskraft. Konsekvenserna ser vi idag: sämre och mindre likvärdiga skolresultat, ålderdomlig infrastruktur, instabil elförsörjning, dålig kraftöverföring, urholkade resurser till den högre utbildningen och stor bostadsbrist i tillväxtregioner. Lägg till detta de investeringar som klimatomställningen och elektrifieringen kräver och den kompetensbrist som råder i näringslivet.
Dessa problem kan inte lösas inom existerande finanspolitiska ramverk. Det som krävs är en tidsbegränsad uppluckring. Samtidigt som staten får betalt för att låna pengarna (!) kan vi satsa 130 miljarder per år under en tioårsperiod utan att statsskulden ökar till mer än 50 procent av BNP.
– Vi måste göra upp med en av vår tids mest seglivade – och av omvärlden förkastade – myter: att spara i ladorna alltid är det mest effektiva sättet att stärka ekonomins tillväxtpotential, avslutar Daniel Lind.
För ytterligare information, kontakta:
Daniel Lind, forskningsledare för Produktivitetskommissionen, 072-451 04 46; daniel.lind@arenagruppen.se
Rapport: Vad har hänt med svensk industris konkurrenskraft sedan 1990-talet?