Den svenska modellen i en oviss tid
Ny statistik om facklig organisering
Här är Anders Kjellbergs powerpoint från seminariet
Denna rapport ingår i det tvärfackliga projektet Arbetsliv och inflytande, där Arena Idé under åren 2019-2022 utreder förutsättningarna för fackligt inflytande och organisering på svensk arbetsmarknad.
Anders Kjellberg (rapportförfattare) är professor i sociologi vid Lunds universitet och Sveriges ledande forskare om facklig organisering, kollektivavtal och a-kassor. För Arena Idé har han tidigare skrivit den uppmärksammade rapporten Den svenska modellen i fara.
German Bender (redaktör) är programchef för arbetsmarknad på Arena Idé och doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm.
Urval av slutsatser och fakta ur rapporten Den svenska modellen i en oviss tid
- Den under lång tid nedåtgående fackliga medlemstrenden kan ha planat ut under 2019.
- Coronakrisen har lett till en kraftig medlemsökning under våren 2020.
- Stora skillnader i facklig anslutning inom samma yrkesgrupper i privat respektive offentlig välfärd.
- Växande gap i organisationsgrad mellan inrikes och utrikes födda.
- Under åren 2006-2019 sjönk den fackliga organisationsgraden på svensk arbetsmarknad totalt sett från 77 procent till 68 procent.
- Det senaste året (2018–2019) har dock den fackliga organisationsgraden varit oförändrad (68 procent). Den tidigare mångåriga nedgången har alltså planat ut och minskningstakten har avstannat, särskilt bland arbetarfacken som tidigare haft en stadig nedgång. Vi kanske befinner oss i ett trendbrott när det gäller facklig organisering.
- Detta trendbrott skulle i så fall förstärkas av att de fackliga medlemstalen dessutom har ökat kraftigt med anledning av coronakrisen – en nettoökning på nästan 60 000 nya medlemmar under endast två månader (mars och april).
- I rapporten redovisas även statistik på yrkesnivå som tidigare inte funnits tillgänglig. Vi ser då att skillnaderna mellan yrken är mycket stora, men även inom yrken. En oroväckande nyhet är att välfärdsyrken har avsevärt lägre organisationsgrad inom privat sektor än inom offentlig sektor. Marknadsutsättningen av välfärden tycks alltså få en negativ konsekvens för facklig organisering. Några tänkbara förklaringar kan vara att den privat drivna välfärdssektorn har en högre andel visstidsjobb, fler obehöriga lärare, mindre arbetsgivare, svagare facklig tradition och möjligtvis är mindre positiv till facklig organisering.
- Skillnaden i organisationsgrad har ökat kraftigt mellan inrikes och utrikes födda. Det är särskilt tydligt bland arbetare: 2006 har utrikes och inrikes födda arbetare samma organisationsgrad (77 procent), men idag är 64 procent av inrikes födda arbetare och 51 procent för utrikes födda med i facket. Med andra ord har den fackliga anslutningsgraden sjunkit dubbelt så fort bland utrikes födda som bland inrikes födda, räknat i procentenheter.
- Även skillnaden mellan arbetares och tjänstemäns organisationsgrad har ökat kraftigt, från att ha legat på samma nivå 2006 (77 procent) till att idag vara 60 procent för arbetare och 72 procent för tjänstemän.
- Rapporten innehåller även två framtidsprognoser. Om nedgången i facklig anslutning hos arbetare och tjänstemän fortsätter i samma takt som åren 2017–2019 beräknas den fackliga organisationsgraden för löntagare totalt sett gå ned från 68 procent 2019 till 65,5 procent 2024 och 63 procent 2029. Det är alltså en fortsatt nedgång, men i halverad takt jämfört med den prognos vi gjorde förra året.
Läs mer i rapporten och i pressmeddelandet
Om rapporten i media och andra sammanhang
European Trade Union Institute
Arbeidsliv i Norden (engelsk version här)